Idag har vi verkligen fått utmaningar.

På fm när vi var på väg till vår mysiga promenadväg i skogen kom en Bullmastiff i full fart mot oss. Otto höll sig tyst - helt otrolig! Jag släppte fram Misan så hon kunde avstyra så att inte hunden sprang på Otto. Misan älskar alla hundar nu när hon löper!

Otto blev uppjagad och började flämta så det tog en stund innan han kom ner i varv igen.

När vi kom upp på den fantastiska platsen i skogen så fick han vara lös med de andra. Han har bra koll på mig och springer inte långt bort. Han lyssnar när jag ropar, men en gång fick jag ryta i lite för att han skulle lyssna.

På promenaderna tycker jag att det är viktigt att han går bredvid mig i början och blir lugn. Det är först då han får gå ut i långt koppel. Om han vill gå och kissa någonstans dit kopplet inte räcker. Stannar jag tills han tittar på mig, då får han frikommando.

När jag gick till dagis för att hämta barnen fick han och Misan följa med. De stod båda uppbundna när jag hämtade barnen och jag hörde inte Otto skälla. Annars brukar han skälla om jag går iväg.

När vi nästan var hemma fick vi syn på grannens mellan schnauzer som tagit en promenad på egen hand. Jag hade ett extra koppel med mig så jag sa åt min 5åriga son att gå och koppla hunden. Otto började inte skälla förrän den andra hunden var 50cm ifrån. Jag ställde mig emellan eftersom jag inte visste hur den andra hunden skulle bete sig. Då blev Otto frustrerad och skällde. Men det var bara några skall, sen blev han tyst. Men stressade upp sig lite.

Jag har tränat vidare på att Otto ska stanna på en plats. Idag gick jag utom synhåll och då blev det svårt. Jag tränade bara korta stunder så han lyckades. Jag fokuserar också på att han ska vara följsam på väg ut och ute. Han har oerhört draftiga störningar med löptikarna. Men det går ändå att få kontakt med honom och han är inte manisk i dem.

Här funderar Otto på hur han ska uppvakta Misan på bästa sätt...

Efter en så hård dag så är det skönt att sova i soffan   

Godnatt från oss